Exkursionen på Holmens marker i skogarna söder om Rejmyre blev uppskattad av de cirka 40 deltagarna. I bästa tänkbara väder genomfördes en busstur på krokiga skogsvägar med flera stopp på skogs- och industrihistoriskt intressanta platser.
Dagen innan tog 20-talet medlemmar del av ett intressant föredrag av Jimmy Pettersson, fältansvarig för SLU-projektet Sydälg. Som vanligt när det handlar om älg och jakt var engagemanget bland åhörarna stort – ja till och med jättestort. Efteråt gick från konferenslokalen till den vackra matsalen på Elgsjögården för att avnjuta en välsmakande middag och mycket trevlig middag.
Temat för andra dagens exkursion var boken En bruksskogs historia – Finspångs bruks historia under 300 år, skriven av fotografen och författaren Bo Backström tillsammans med historieprofessorn Lars Östlund, SLU. Boken handlar om de skogar som en gång tillhört järnbruket och kanongjuteriet i Finspång. Den är egentligen en ovanligt vacker vetenskaplig avhandling finansierad av det stora forskningsprogrammet Future Forests, som sitt namn till trots också insett värdet av att skapa en bättre bild av historien i de svenska skogarna.
Egentligen skulle Bo Backström själv ha deltagit och lett exkursionen. Men han var förhindrad att göra detta denna dag och det var istället Lars Klingström, f.d. informationschef i Holmen Skog som gav bakgrunden till projektet. Flera faktorer samverkade till att det blev av. Dels att det osorterade kartarkiv som förvarades på en vind på Holmenhuset i Norrköping äntligen digitaliserades, dels att det var Bo Backström som fick uppdraget att fotografera av de flera tusen kartorna. Denne upptäckte vilken skatt de utgjorde och inspirerades att tränga djupare i Finspångs styckebruks arkiv – som visade sig vara enormt.
En tredje och mycket viktig faktor var att Göran ”Bobben” Johansson, produktionsledare vid Holmen Skog, hade noterat att de skogar som avsattes som reservat på grund av sina höga naturvärden, i många fall hade en bakgrund som hårt utnyttjade allmänningsskogar. Detta utmynnade i att Holmen 2009 bjöd in tre mycket namnkunniga forskare till en exkursion i de gamla bruksskogarna i Hällestad bergslag. Det var förutom Lars Östlund också naturvårdsprofessorn Lena Gustafsson samt Gert Magnusson från Riksantikvarieämbetet, specialist på tidig järnbrukshistoria. Inte minst deltog också Jan-Erik Karlström, f.d. virkesköpare i Holmen numera primus motor i den verksamhet kring gruvorna i Hällestad som han dragit igång.
Man konstaterade samfällt att den dokumentation som fanns om det gamla Finspångsbrukets skogar var helt unikt och att det utan tvekan var värt att göra ett riktigt forskningsprojekt om. Bo Backström fick senare klartecken att dra igång assisterad av Lars Östlund.
Bo konstaterade snart att källmaterialet var enormt och han bara hann gå igenom en del, inom den tidsrymd han hade till förfogande. Inte minst blev han imponerad av med vilken noggrannhet alla uppgifter noterats. Han såg det också som en upplevelse att ta del av slitna skogvaktarkartor från 1800-talet och början av förra seklet. De var den tidens beståndsregister och är fullskrivna med uppgifter om när olika åtgärder genomförts.
Före avfärden ut i skogen berättade Jan-Erik Karlström, på sitt oefterhärmliga sätt, kryddat med anekdoter och skrönor, om Elgsjögården, skogarna och om Hällestads bergslag som han ägnat så många år åt. Det är hans förtjänst att Gruvstugan i Hällestad har rustats upp och nu blivit ett besöksmål av rang. Han är också primus motor i den teatergrupp som sedan 2005 varje år uppför ett nyskrivet gruvspel invid Gruvstugan.
Under bussfärden gjordes flera stopp vid intressanta platser, och som alltid i det här sällskapet gav det upphov till livliga diskussioner och inlägg. Bland annat besågs resterna av några skogsplantskolor som på dåvarande förvaltaren Carl Magnus Sjögreens initiativ började anläggas på 1860-talet då trakthyggesbruk infördes i Finspångsskogarna.
I samband med lunchen genomfördes årsmötet på vackrast tänkbara plats – en cirka 150- årig pelarsal av högresta tallar.
På den sista exkursionspunkten besågs resterna av en gammal flottled som sträckt sig fyra mil i en v-formad båge genom skogarna och som slutade vid sågverket i Butbro. Den var ett exempel på hur Finspångsbruket mötte den nya tid som bröt in då inte längre träkolen var nödvändig för järntillverkningen. Nu fick grov skog ett nytt värde och utan vägar var flottning då det enda sättet att förflytta timret till sågen. Utan strömmande vatten och med bara mänskliga musklers kraft var det ett ett tungt jobb att flytta dra timret i rännor och spela det över sjöarna några hektiska veckor om våren. Flottningen avtog inpå 1900-talet men fick en renässans under det tidiga 1950-talet då den så kallade Koreaboomen gjorde att sågverken gick på högvarv.
Text och foto: Lars Klingström